johannalilian

Kom hem från skolan för typ en timme sedan, satt på en föreläsning om studieteknik. Riktigt intressant faktiskt, nu gäller det bara att ta det man lärt sig och tillämpa det. Nu har jag också köpt biljetter till Coldplay när de spelar på Stadion i sommar, och jag sitter här och flinar lite dumt. Kan inte riktigt greppa, kommer bli så fantastiskt bra!

Haha, älskar sånt här! Nu ska jag fortsätta på mina stolar och sen blir det kanske lite träning på Friskis. Ha en toppenlördag nu hörni.

Jag är ledig idag också, så nu ska jag ta och sätta mig och börja kolla på det där Once upon a time som alla snackar om. Får se om jag får något sånt här måste-prata-av-mig-ryck sen haha! Fridens.

Nu blir det skola! HEJ.

Eftersom jag helt plötsligt fått en del att tänka på så får ni några av mina Instagram-favoriter så länge.

Lite mer att se fram emot (mest för min egen del haha) är torsdagstemat som jag så glatt börjat haka på nu! Blev helt överlycklig när jag såg att temat för veckan är hundar, eftersom familjen hemma i Stockholm har (enligt mig själv) världens vackraste och goaste! Innan vi skaffade henne så förstod jag aldrig hur mycket ett djur kan betyda för en, och henne kan jag sakna riktigt, fruktansvärt mycket ibland. Hur kan det bli annat än bra med Zimba som inspiration?

Det här har varit en sån sjukt bra söndag. Jag hade ju tidigare i veckan känt att jag inte hade så mycket inspiration, och inte bara lite inspirationstorka, utan snarare tvivel på att jag klarar av att göra min egen grej. Jag har tyckt att det är så svårt att inte påverkas negativt av att se vad andra gör och inte drabbas av prestationsångest. Men efter en väldigt träffande predikan och lite bön i Kungsporten idag känns det inte längre så. Nu känns det som om en frisk fläkt har virvlat upp allt på insidan. Nu känns det som om jag klarar av det här, och framför allt, att Gud klarar av det här. Känns riktigt himla bra!

Och faktum är att jag redan nu ska göra något åt inspirationen och börja på något som jag tänkte min bror ska få i födelsedagspresent. Tror inte att han läser bloggen, men för säkerhets skull lägger jag inte upp något förrän efter han har fått det. Men jag kan avslöja att jag på riktigt tror att det kommer bli bra.

Ja nu är jag då tillbaka från roadtrippen jag skrev om tidigare. Det började med ett sms från Olivia som tyckte det skulle vara så sjukt kul om vi åkte och överraskade vår vän Ia som skulle ta sin sjuksköterskeexamen på fredagen. Vi skulle i så fall behöva en bil och åka tidigt från Jönköping eftersom hon bor uppe i Bjursås. Dalarna. Minst fem och en halv timmes restid. Men allt löste sig, och runt tio igår förmiddag åkte vi från Jönköping. Först förbi Linköping för att hämta Erica, och sen vidare mot Bjursås. Vägen dit var fruktansvärt fin, vädret var perfekt, och ju längre norrut vi kom desto mer snö låg på marken. Väl i Bjursås var det inte det lättaste att hitta, men till slut stod vi där mitt i skogen, i snön, utanför dörren, sjukt spända på reaktionen. Reaktionen blev precis som vi hoppats på, glädjetjut och kramar, och innan vi visste ordet av kom Ias mamma med sitt sjungande dalmål och bjöd på kaffe och paj. I två timmar kunde vi sitta och prata och skratta, sen skulle Ia in till Falun och vi var tvugna och att åka hem igen. Skitmysko fredag alltså, mycket åka bil blev det. Men så himla lätt värt det.

Det här kommer bli en lite konstig dag känner jag. Kunde inte sova inatt, tror att jag drack liiite för mycket kaffe liite för sent. Så för att sysselsätta mig i natt, skrev jag lite dagbok. Jag brukar ju inte vara så djup och personlig här på bloggen, men någon gång måste ju vara den första. Vet inte om det verkar vettigt, det jag har skrivit, eller om ni förstår något. Det var ju trots allt mitt i natten.

Jag kan inte sova. Ligger och vrider på mig. Tänker. Har lite nattlig prestationsångest. Tänker bland annat på alla de bloggar jag läser, många med kreativ inriktning. Funderar över hur man egentligen gör för att skilja sig från mängden. Bli ihågkommen. Vara speciell. Lyckas. Samtidigt måste jag påminna mig själv om att det inte är det här som livet går ut på, även om man lätt skulle kunna tro det. Karriär, pengar och framgång är inte automatiskt lika med lycka. Och ändå lägger jag ner så mycket tid och energi på att fundera och framför allt oroa mig över detta. Blir inte klok på allt, känner att orken inte räcker till. Och då har jag inte ens fyllt 22 än.

En annan liten nystartsgrej är att jag tänkte ta en Facebook-paus. Det kommer bli svårt, och det är precis av den anledningen som det behövs. Men det känns bra också! Som sagt, det behövs.

Snart blir det till och packa upp det sista!

Oj vilken lördag. Började dagen med att gå runt lite med mamma på Skopan Secondhand i Upplands Väsby, där jag jobbade ibland när jag fortfarande bodde i Stockholm. Men nu var det ett tag sedan som jag var där senast, så det var faktiskt riktigt kul. Hittade givetvis en massa fina grejer att ta hem till lägenheten i Huskvarna. Bland annat två orientaliskt mönstrade kuddar, några böcker och så två flaskor som passar perfekt som ljusstakar. Efter shoppingturen tog mamma, lillasyster och jag en fika på Garden och hade lite kvalitétstid. Det gillar vi!

Igår hade jag en lite låg dag. Var inne i stan med kusin Sandra på dagen, men blev akut illamående och yr och allt möjligt, så vi var tvugna att åke hem fort som attan. Blev lite bättre när jag kom hem och fick vila, och sen när mamma kom hem så hade vi en liten myskväll, bara hon och jag. Vi kröp under en varsin filt, åt glass och kollade på tjejfilm. Bästa hälsokuren. Nu ska jag ta tag i städandet av mitt tillfälliga rum och ikväll blir det bio (hoppas jag slipper plötsliga insjuknanden då..) Hej!

Att en film kan vara så bra, gripande och fruktansvärd på samma gång. Såg Schindler's List nu ikväll, och har du inte sett den ska du göra det. Helt klart en av de bästa filmatiseringar som gjorts kring andra världskriget. Minns att jag såg den första gången när jag var lite för liten, och inte kunde sova efteråt. Andra gången jag såg den var faktiskt på bio, med skolan. Då grät jag floder. Är inte mycket för att gråta till filmer, men den här filmen är annorlunda. Att den är baserad på verkliga händelser är svårt att greppa.