bilder och minnen får duga
Igår åkte min familj till Öland, som vi gör varje sommar. Men i år har jag fått acceptera att jag för första gången i hela mitt liv inte får spendera i alla fall en vecka av sommaren på Öland och nästan-landstället. Jag måste jobba. Det har väl fungerat helt okej, när jag liksom inte tänker på det. Det är bara det att jag har stött på Öland i olika sammanhang den senaste tiden, nästan så att jag börjar känna mig lite irriterad. Jag vet att jag inte kan åka dit i år, sluta påminna mig! Ungefär som när man gör slut, och så dyker personen upp överallt i form av bilder och minnen istället. Men jag antar att det ändå inte gör något i längden, jag tänker ju faktiskt komma tillbaka nästa sommar. Jag antar att bilder och minnen får duga fram tills dess!
